Det jag fastnar för när jag tittar på fotot nu är inte paret som gullar sig på bänken, utan de marscherande ryggarna till höger. Lite som en extra, kyligt mekanisk trippelexponering, ovanpå den varma och mänskliga bild jag hade tänkt mig.
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.