Detroit, Michigan, USA, 2013.

Om någon undrar var alla cosplaypar kommer ifrån: när jag besökte Detroit häromåret visste jag inte riktigt vart jag skulle ta vägen – gatorna var i princip tomma på folk, och när jag djärvdes ta upp kameran på busstationen uppmanades jag genast av chockade säkerhetsvakter att stoppa ner den igen (samt fick det allmänna tipset: ”If it looks like trouble, run”).

Men så såg jag ett gäng utklädda ungdomar, hakade på, och tillbringade de följande dagarna på världens mysigaste konvent. Filmvisningar med My Little Pony-fanfiction, föreläsningar om erotisk knutteknik, panelsamtal mellan inomkulturellt världsberömda röstskådespelare … Sällan har så många referenser varit så bortslösade som på mig där och då. Men jag är glad åt fototillfällena!

Detroit, Michigan, USA, 2013.

Det är lätt att få någon att se ensam och olycklig ut. Man skär bort ev. personer i subjektets omedelbara närhet, och trixar istället in en sammanhållen (varför inte skrattande) grupp på ickesocialt avstånd. Tomma stolar har högt symbolvärde, och kan utnyttjas betydligt mer effektivt än i det här exemplet (dock med klichérisk).

Med kompositionen klar är det bara att invänta rätt ansiktsuttryck och kroppshållning. Ingen ser glad och avslappnad ut precis hela tiden.

Nu var det väl inte riktigt så här cyniskt jag gick till väga när jag tog bilden ovan. Men ändå så pass att jag känner att jag borde nämna saken. Och göra klart att mannen på stolen inte sitter där av ren utstötthet – han vaktar faktiskt utgången.