Det här är en speciell bild för mig. Jag hade nyss köpt min första digitalkamera, men fotade fortfarande på samma sätt som tidigare: omständligt och välplanerat. Den här kvällen var det Kulturnatt i Uppsala, och som nybliven uppsalabo upplevde jag staden och festligheterna med kamera – och stativ.
Det blev ett antal mystråkiga utomhusbilder med folkvimlet förvandlat till suddiga skuggor. Men sedan hamnade jag i Domkyrkan, där belysningen medgav lite kortare slutartider. Jag minns min upprymdhet när jag såg pojken vid ljusen, och jag insåg att jag nog faktiskt kunde fota honom. En sekund tog det – en sekund av både spänning och stillhet.